Vilken härlig resa!

Måndagen efter den smått overkliga Årets Border-helgen satte vi oss i bilen och påbörjade den 210 mil långa resan till Desenzano Del Garda, Italien. Vi hade hyrt ett hus tillsammans med Darren och Trish och deras vän Jane, ca 1,5 timme från Milano där World Dog Show hölls i år. 

Att hyra hus via nätet är alltid lika spännande, bilder på datorn kan luras väldigt så det var med stor lättnad vi landade vid det stora fina huset, bara några minuter från den fantastiska Gardasjön. Huset var gott och väl stort nog för oss sex personer och bäst av allt var det rymningssäkra staketet runt tomten.  

Desenzano bjöd på 30 graders värme, god mat och härligt sällskap, och vi hade några härliga dagar i solen innan det blev dags för resans egentliga mål, WDS. På fredagen var det genrep, Club Show och vi testade nerverna ordentligt genom att ha fel adress till arenan och fastnade i köer åt fel håll. Vi sladdade in sisådär en kvart innan allt började och det är tur att Sigge (Chatmoss Aramis) är en cool kille som inte berördes det minsta av en überstressad handler, det vill säga Moi. 

När Club Showen var över kunde vi iaf räkna in följande resultat:
Tekla (CT Cranberry) 3:a i Intermediate
Astrid (CT Be Mine) 3:a i Open
Sigge (Chatmoss Aramis) Bästa valp
Sadi (Chatmoss Rebel Rebel) 1:a Champion
Gunnar (CT Pilgrim To Chatmoss) reserve Dog och CAC
Inte så illa pinkat!

Trötta och nöjda åkte vi hem och laddade för den stora dagen. Även lördagen bjöd på spänning när vi återigen åkte lite vilse på väg till arenan. Dock kom vi iväg tidigare på morgonen så vi hade gott om tid för irrande i Milano.

Resultaten från WDS 2015 blev som följer:
Tekla 2:a i Intermediate
Astrid oplacerad i Open
Sigge Bästa Valp igen och får därmed den inofficiella titeln Hope World Winner 2015, HWW-2015
Gunnar 3:a i Open
Sadi 4:a i champion

Eftersom Sigge blev Bästa Valp skulle vi in i valpfinalen på eftermiddagen. Jag hade absolut inga förväntningar, dels pga enormt tuff konkurrens och dels för att bordrar sällan plockas ut i sådana sammanhang, men självklart såg jag fram emot att gå in i stora finalringen, med musik och spotlights och hela grejen. Efter en lååång väntan i förhandsgranskningen var det dags, och när ca 35 valpar gått in i ringen skulle domaren plocka ut 10 st ”semifinalister”. Domaren plockade först ut en Jack Russell och sen pekade han på mig och Sigge! Ni kan bara ana vilken chock det var! Vi fick en egen liten matta med egen spotlight där vi kunde visa upp oss ordentligt, dessutom fick vi göra ett eget varv i ringen alldeles ensamma med oss på storbildsskärm och slowmotion och allt.

  
Foto: Anette Johnsson

Vi kom inte längre än så men oj så roligt det var att komma dit ändå! 

Vilka veckor vi har haft ändå, nu är vi hemma i verkligheten igen. Hedda ÄR dräktig så vi väntar efterlängtade valpar om tre veckor, dessutom satte ÄNTLIGEN Astrid igång att löpa så hon paras om en vecka. Jag har längtat efter valpar länge nu, nu kanske jag får så jag tiger.

Tjo!