Skrivet av: kennelcrazytrain | mars 6, 2016

Fantastiska Tekla!

Den tolfte april 2014 debuterade en liten vild valp på inofficiell valputställning i Mjölby. Hon kunde knappt använda alla fyra benen samtidigt men en sak kunde hon från början. Stå. Inte om jag höll i henne eller försökte hålla svansen, men fick hon stå själv var hon grym. 

Tiden därefter har varit en helt fantastisk resa. Hon har showat sig fram till Svensk Juniorvinnare, cacib, BIR, BIM, svenska, norskt och finskt CERT, R-CERT, ck’n, släta excellent och även ett very good.  Störst av allt, såklart, när hon slog till på Årets Border och vann över alla. 

Igår, på Östsvenska Terrierklubbens utställning i Sollentuna, var det så tredje chansen för henne att ta sista certet för att ta championatet. Hon visade sig som vanligt på topp och blev slutligen bästa tik, med CERT såklart. Vackra underbara hund! 

  

NORD UCH SE JV-15 Årets Border 2015 Crazy Train Cranberry

  
Rosettskörden 

  
Ett stycke lycklig uppfödare. 

På onsdag åker vi till Crufts och hoppas på kanske iaf en placering i klassen. 

Håll tummarna! 

Annonser
Skrivet av: kennelcrazytrain | december 30, 2015

Gott slut och Gott Nytt! 

Vill på detta sätt önska alla er som inte är med i facebookgruppen (för valpköpare, sök på kennel Crazy Train) ett Gott Nytt År! 

Insåg när jag letade efter mailadresser att min gamla mail, den första kennelmailen, har upphört och där hade jag ju några adresser liggandes så om vi har tappat kontakten får ni väldigt gärna skriva till mig på jiderlund@crazytrain.se eller bli medlemmar i kennelgruppen på Facebook. 

Jag vill också inbjuda de som inte fått informationen angående kennelträffen: 

Den 16 januari kl 14 inbjuds alla valpköpare att delta i vårt 10-årsjubileum i Hundhallen i Haninge. Det kostar 100 kr per hushåll och det är för att vi ska kunna få vara inomhus i en träningshall. Adressen dit är Gamla Nynäsvägen 3F, Haninge. Meddela mig gärna om ni kommer så att vi vet hur mycket mat vi ska köpa in. Vi håller på till 17 för de som vill! 

Väl mött 2016! 

Skrivet av: kennelcrazytrain | december 26, 2015

Gott nytt år?

Så här års är det med ångest jag kollar mina sociala media, framförallt Facebook. Mitt flöde svämmar över av efterlysningar efter hundar som sprungit bort pga smällare. Somliga hittas snabbat, andra tar dagar, ibland veckor att hitta hem. Och ganska många får jag aldrig veta hur det går för, men jag vet ju att några aldrig kommer hem igen. 

Mina egna kom hem, iallafall så att jag fick begrava dom och säga adjö. Nej, mina försvann inte runt nyår men jag vet hur det känns att inte veta, att stå i totalt mörker och undra om dom lever, att känna hopplösheten ta över. Det går nog inte en dag utan att nån av dom finns i mina tankar och jag är tacksam över att jag fick finna dom och lägga dom till vila. För ovissheten hade jag nog inte orkat leva med. 

Så det jag vill säga är koppla era hundar. Det spelar ingen roll hur lydig din hund är, eller hur skottfast din hund är. Håll den i koppel över nyår. Du vet aldrig när eller om din hund blir skrämd. Och börja nu! Det är redan för sent för somliga. Se till att kopplet sitter bra, ta gärna sele under den här perioden, var säker på att om din hund blir rädd så ska du kunna finnas där och hjälpa den. 

Vi vill inte börja året med en bortsprungen hund till. 

Kram på er!

Skrivet av: kennelcrazytrain | december 21, 2015

2015

Det är 10 dagar kvar på det här året men jag dristar mig till en sammafattning ändå. För nu kan det nog inte hända nåt mer som kan toppa av året ännu mer. 

Det här året har självklart varit Teklas år. Hon inledde utställningsåret 2015 med att bli Svensk Juniorvinnare på Lilla Stockholm i april och tog där också sitt andra cert. Sigge (Chatmoss Aramis), vår nyanlände engelsman blev bästa valp på samma utställning. 

Därefter åkte vi till Årets Border. Man åker inte till Årets Border med planer på att vinna, man åker och vill träffa folket och kanske, om man har tur, få sig en klassplacering att skryta om. Så när Tekla vann sin klass var jag redan färdig, nöjd. Sen blev det bästa tik och då går min lilla mammiga morrhoppa och kniper förstaplatsen och då tror jag att jag började få en mindre utomkroppslig upplevelse för när det var dags för BIR och BIM så minns jag liksom inte så mycket mer. Den där lilla hunden, som inte ens skulle stannat hemma går och blir Årets Jävla Border (ursäkta att jag svär men hallå)! 

Inte nog med det, samma dag går Teklas bror (CT Pilgrim To Chatmoss) och tar certet på The Southern Border Terrier Club Show! 

I dimmorna efter Årets Border åkte vi, mamma, jag och Sofie, ner till Milano och World Dog Show. Vi bodde i ett underbart hus i Desenzano vid Gardasjön och hade en underbar vecka som avslutades med att Gunnar tog italienskt cert första dagen och Sigge blev bästa valp bägge dagarna och fick därmed titeln Hope World Winner 2015. En härlig resa!

Väl hemkomna från Italien och åter i den svenska utställningsvärlden var det dags för Sigge att äntra de officiella klasserna. Debuten blev på Nordic Terrier Show och vilken debut! Andra bästa hane med cert! Han fortsatte sedan med att på sin tredje officiella utställning bli tredje bästa hane med cert. Man kan inte vara annat än nöjd då. 

Tekla återtog tronen som kennelns drottning på Åland där hon blev bästa tik och fick finskt cert och cacib, slagen av snygga hanen Akimbo’s Emil. I Baggböle i oktober blev hon BIM mot självaste Björshults Arne Anka (återkommer till honom), och sedan avslutade hon sin svenska säsong med ett reserv-cert och tredje bästa tik i Sollentuna. 

Istället för att avsluta året på Stora Stockholm så valde vi istället att åka till Holland. Tre utställningar totalt och två chanser att kvalificera sig till Crufts. På första utställningen blir Sigge Bästa Junior och Tekla andra bästa tik med r-cert och r-cacib (i praktiken cert och cacib då vinnande tiken har bägge titlarna), andra utställningen blir vi lottlösa helt. Men på den tredje, då hände det grejer! Sigge vinner juniorklassen och blir då Junior Benelux Winner 2015, och efter viss förvirring på grund av konstiga belgiska regler så blir han även bästa hane! Tekla vinner hela kalaset, BIR, cert och cacib och titeln Benelux Winner 2015. Bägge blir därmed kvalificerade till Crufts! 

Ett helt klart godkänt utställningsår får jag erkänna. 

Men det har inte bara varit utställning under året, vi har haft två valpkullar också. Jag valde att para halvsystrarna Hedda och Astrid med samma hane, Björshults Arne Anka för att vara säker på att få en avkomma, helst en tik då, efter honom. Hedda var först ut och sin vana trogen var hon bombsäker i sin valpning och allt gick bara fint. Dock kom det bara hanar. Det var kanske inte riktigt så jag tänkt mig det hela men det är fem snygga grabbar iaf! Astrid låg någon månad efter och jag visste ju att det inte var så många i hennes mage men några var det iaf. 

Hon hade ett utdraget förlossningsarbete, och det hela slutade med kejsarsnitt och en levande valp. Men en tik! Tyvärr uppstod mer komplikationer och vi fick till slut ta bort livmodern på Astrid som därmed gjort sitt som avelstik. En liten (oerhört söt) tikvalp har nu stora förhoppningar på sig och hon stannar så klart inom kenneln, lilla Maya Piraya. 

Tack alla som varit med och delat våra framgångar och glatt sig med oss! Det betyder oerhört mycket att ha vänner därute. 

Nu ser vi fram emot 2016 och det gör vi med att börja med en parning, förhoppningsvis. För Frida (CT Dancing Queen) började löpa häromdagen och jag tror att nyårsafton kan bli dagen då Sigge och hon ska dejta. 

Väl mött och hoppas vi ses!

Skrivet av: kennelcrazytrain | juli 10, 2015

Nu är dom här

I morse vid fem kom första valpen, och efter bara 2,5 timme var Hedda klar och 5 hanvalpar hade kommit till världen. Hedda var, och är, en supermamma och allt är lugnt i lådan nu. 

  
Jag måste ju få skryta lite också. I helgen gick årets Nordic Terrier Show av stapeln och det var dags för officiell debut för vår fina engelsman Sigge (Chatmoss Aramis) i juniorklass. Han slår direkt till och vinner juniorklassen och därefter blir han 2:a bästa hane och tar certet! Inte så illa pinkat! 

Nu ska jag återgå till att titta på mitt alldeles egna pojkband.

Skrivet av: kennelcrazytrain | juni 19, 2015

Vilken härlig resa! 

Måndagen efter den smått overkliga Årets Border-helgen satte vi oss i bilen och påbörjade den 210 mil långa resan till Desenzano Del Garda, Italien. Vi hade hyrt ett hus tillsammans med Darren och Trish och deras vän Jane, ca 1,5 timme från Milano där World Dog Show hölls i år. 

Att hyra hus via nätet är alltid lika spännande, bilder på datorn kan luras väldigt så det var med stor lättnad vi landade vid det stora fina huset, bara några minuter från den fantastiska Gardasjön. Huset var gott och väl stort nog för oss sex personer och bäst av allt var det rymningssäkra staketet runt tomten.  


Desenzano bjöd på 30 graders värme, god mat och härligt sällskap, och vi hade några härliga dagar i solen innan det blev dags för resans egentliga mål, WDS. På fredagen var det genrep, Club Show och vi testade nerverna ordentligt genom att ha fel adress till arenan och fastnade i köer åt fel håll. Vi sladdade in sisådär en kvart innan allt började och det är tur att Sigge (Chatmoss Aramis) är en cool kille som inte berördes det minsta av en überstressad handler, det vill säga Moi. 

När Club Showen var över kunde vi iaf räkna in följande resultat:
Tekla (CT Cranberry) 3:a i Intermediate
Astrid (CT Be Mine) 3:a i Open
Sigge (Chatmoss Aramis) Bästa valp
Sadi (Chatmoss Rebel Rebel) 1:a Champion
Gunnar (CT Pilgrim To Chatmoss) reserve Dog och CAC
Inte så illa pinkat!

Trötta och nöjda åkte vi hem och laddade för den stora dagen. Även lördagen bjöd på spänning när vi återigen åkte lite vilse på väg till arenan. Dock kom vi iväg tidigare på morgonen så vi hade gott om tid för irrande i Milano.

Resultaten från WDS 2015 blev som följer:
Tekla 2:a i Intermediate
Astrid oplacerad i Open
Sigge Bästa Valp igen och får därmed den inofficiella titeln Hope World Winner 2015, HWW-2015
Gunnar 3:a i Open
Sadi 4:a i champion

Eftersom Sigge blev Bästa Valp skulle vi in i valpfinalen på eftermiddagen. Jag hade absolut inga förväntningar, dels pga enormt tuff konkurrens och dels för att bordrar sällan plockas ut i sådana sammanhang, men självklart såg jag fram emot att gå in i stora finalringen, med musik och spotlights och hela grejen. Efter en lååång väntan i förhandsgranskningen var det dags, och när ca 35 valpar gått in i ringen skulle domaren plocka ut 10 st ”semifinalister”. Domaren plockade först ut en Jack Russell och sen pekade han på mig och Sigge! Ni kan bara ana vilken chock det var! Vi fick en egen liten matta med egen spotlight där vi kunde visa upp oss ordentligt, dessutom fick vi göra ett eget varv i ringen alldeles ensamma med oss på storbildsskärm och slowmotion och allt.

  
Foto: Anette Johnsson

Vi kom inte längre än så men oj så roligt det var att komma dit ändå! 

Vilka veckor vi har haft ändå, nu är vi hemma i verkligheten igen. Hedda ÄR dräktig så vi väntar efterlängtade valpar om tre veckor, dessutom satte ÄNTLIGEN Astrid igång att löpa så hon paras om en vecka. Jag har längtat efter valpar länge nu, nu kanske jag får så jag tiger.

Tjo!

Skrivet av: kennelcrazytrain | juni 8, 2015

Årets Border 2015

I lördags morse for vi till Herrfallet för en heldag bland bordervänner. Som vanligt var det många hundar anmälda, 183 st, och jag har aldrig högt ställda förväntningar när det gäller Årets Border. En placering i klassen räcker för att man ska vara nöjd i den hårda konkurrensen. Vi hade tre hundar med oss och två ytterligare Crazytrainare var anmälda, grabbarna Rocky (CT Indestructible) och Tiger (CT Boss Hoss). Sigge (Chatmoss Aramis) var dock först ut i valpklassen på 4 st. Han skötte sig exemplariskt och slutade som tvåa. 

Jag fick sedan äran att visa den fina juniortiken Hellas Agate till en andraplats med HP, och efter fick jag snabbt byta hund till Tekla i unghundsklassen. Tekla var på sitt allra dampigaste humör och var bånglig och krånglig, en egenskap som är jobbig men också något som gör att hon, NÄR hon står, aldrig ser ut att vara uttråkad. Domaren tog ut sina fem favoriter i klassen och glädjen var stor när Tekla stod som etta! 

Sedan var det Fridas (CT Dancing Queen) tur. Eller Tuttlisa som hon kallas just nu. Frida tror att hon har ett fotbollslag av valpar hemma och producerar mängder med mjölk. Därmed visste jag ju att hon inte skulle ta en topplacering, men hon fick en superfin kritik och jag tror att det hade kunnat gå riktigt bra om hon inte sett ut som ett hängbuksvin. 

Grabbarna då? Mja, låt oss bara säga att hanhundsdomaren och jag hade lite skilda åsikter och båda två blev oplacerade i sina klasser.

Lång väntan blev det till finalerna men med trevligt sällskap går ju det an. I finalringen var det dags för en uppfödargrupp. Jag låter bilden visa hur bra det gick.

 
Foton: Anders Rundkvist 

Efter att bästa hanhund utsetts var det så dags för bästa tik. Som sagt, några högt ställda förväntningar hade jag inte men så klart skulle det vara roligt med en placering. När domaren gjorde en första gallring var jag och Tekla fortfarande kvar, endast sju tikar kvar då! Då slår vinnarskallen till, för nu vill man absolut inte bli bortplockad! Domaren tackar av två tikar till, vi är kvar än och nu är jag jätteglad, en bästatikplacering på Årets Border, det blir en fin uppdatering på Facebook det! 

En efter en placerar domaren tikarna till det bara Tekla och Diza Lindbergs fina tik Diva kvar och jag är helt säker på att domaren går fram och gratulerar Diza men så ger hon den blå rosetten till henne! Vänta lite? Det är bara jag kvar nu ju? Vad hände egentligen, blev Tekla just bästa tik på Årets Border?!

(Jag är ju som bekant inte den känslosamma sorten men plötsligt blev jag lite som de där skönhetsdrottningarna och en och en annan tår kom, hoppas folk missade det)

Nu var jag helt färdig, och tyckte att vi kunde åka hem för jag var helt nöjd. Men nu skulle Best In Show utnämnas och jag trodde nog mitt flyt hade gjort sitt nu. Men när domaren sträckte fram vinnarrosetten till mig fanns det liksom ingen chock kvar, hakan var redan tappad i bästa tik och för länge sedan förlorad. Vem hade kunnat tro detta!? Älskade galna hund! Jag vet inte när det kommer sjunka in för det har det då inte gjort än. 

Ja jävlar….

 
Foto: Kristina Rundkvist 

Skrivet av: kennelcrazytrain | april 4, 2015

Bra start!

Jaaaa det var länge sen, jag vet. 

I mars tog jag bilen och åkte till England, dels för att se den första Crazytrainaren visas på Crufts och dels för att hämta hem en ny valp. Gunnar, CT Pilgrim To Chatmoss, som bor hos Darren och Trish i Manchester har varit mycket framgångsrik innan Crufts och i en gigantisk juniorklass blev han tvåa! Mycket stolt uppfödare här!

Valpen som fick följa med hem heter Chatmoss Aramis, Sigge till vardags, och han kommer bo hos mamma och Tage. Igår gjorde han sin utställningsdebut i valpklassen på Svensk Vinnarutställning i Kista där han blev bästa valp! Han är i bästa giraffåldern nu så det ska bli spännande att se hur han utvecklas framöver. 

Tekla var dock gårdagens stora stjärna i crazytrain-stallet. Först vann hon en stor och mycket fin juniorklass och får därmed titeln Svensk Juniorvinnare 2015. Därefter placerar hon sig som tredje bästa tik och kniper certet! Så otroligt stolt över min fina tjej. 

Frida fick excellent men blev oplacerad, och idag blev Kubik fyra i veteranklassen med excellent. Får nog säga att utställningssäsongen 2015 startade helt okej. 

Nu laddar vi om och planerar inför kommande utställningar och förhoppningsvis börjar rätt tik löpa snart så vi kan se fram emot valpar också.

Tjing! 

Skrivet av: kennelcrazytrain | januari 3, 2015

Summering av 2014

Med risk för att låta klyschig men jösses så fort tiden går! Och när man tänker tillbaka är det svårt att minnas allt som hänt.

Vi levererade fina valpar från Saffis kull, Tekla blev som bekant kvar hemma. Hon har ärvt mycket från sin far, bland annat ADHD’n… Smula parades med Pepe och där fick vi 4 härliga grabbar och 1 tuff liten brud. Alla hittade egna toppenhem och en, Tiger, håller vi extra ögonen på. Sen fick Pepe återigen tjejbesök av Frida. Efter en mycket kämpig förlossning och med hjälp av Bagarmossens kunniga personal åkte vi hem med två valpar. Tyvärr visade det sig att förlossningen varit för tuff för den ena killen och vi var tvungna att låta honom somna in. Kvar blev Solo men han var det då inget fel på!

På utställningsfronten var det ganska lugnt, Saffi åkte till Norge och fick sitt sista cert och tog sin efterlängtade championtitel, Tekla har inlett sin karriär minst sagt lovande, 5 utställningar, ck på alla, ett r-cert och ett cert. Monster har bara gjort en insats som slutade i andra bästa hane så det var vi såklart nöjda med. Frida kom tillbaka efter valpning och tog bland annat r-cert i Lilleström och även Astrid plockade r-cert i Backamo.

I höstas kom ett nytillskott till familjen. Han heter Kubik och är en labrador, en efterlängtad herre. Han fick genast testa lyckan i ringen och blev i Sundsvall tredje bästa hane och bästa veteran.

Framtiden då?
Såklart satsar vi på lilla fröken Tekla och även Tiger kommer visas i ringarna, dessutom kommer det en ny grabb till flocken i mars. Valpar planeras och förhoppningsvis blir det som vi vill. Tekla och Frida ska få bekanta sig med grävlingen i år och så ska vi gå många många promenader.

Vi ses!

Skrivet av: kennelcrazytrain | september 21, 2014

Välkommen Kubik

För ungefär sju år sedan gick jag på folkhögskolan i Arvika och träffade där ett helt gäng fantastiska människor och deras hundar. Bland annat fanns där Angelica och hennes labradorer. Hon hade främst med sig tiken Jessie men en dag hade hon med sig Jessies son Kubik. Jag har aldrig varit en labradormänniska men föll som en fura för denna fantastiska hane.

Angelica och jag höll kontakten, även om de rena fysiska träffarna var få så har vi hela tiden funnits i varandras liv. Och varje gång hon tyckte att hennes hanhundar varit jobbiga i löptider har jag föreslagit att Kubik skulle få bli storstadsbo. Utan framgång.

Men livet gör ibland vändningar vi inte räknar med och absolut inte önskar. På grund av omständigheter jag inte kommer prata om fick jag nu chansen att faktiskt få hem min kärlek Kubik. Och den tog jag. Så här är han nu, en labradorhane på 8,5 år med så mycket energi att Monster skakar på huvudet åt honom.

Ni kanske undrar hur Monster tar det? Det går fint! Det kastas lite skeptiska blickar från både Monster och Tekla men inget jag oroar mig för. Promenaderna går hur bra som helst och Kubik snarkar bredvid mig i soffan just nu.

Tyvärr funkar det inte att ladda upp bilder i bloggen just nu men det kommer.

Tjo!

Older Posts »

Kategorier